Linda Aalo

Nu har vi landat efter förlossningen och sitter på bb på Danderyds sjukhus.Det hela började med att natten till fredag började jag få värkar vid kvart över två. Dessa kom och gick ringde till förlossningen på Huddinge som bad att vi skulle vänta hemma tills vi hade 4 minuter mellan värkarna. Sedan meddelade de att de hade fullt men de skulle möblera om så vi fick plats. Efter ytterligare 2 timmar hade värkarna tilltagit och jag och Peter hade börjat förbereda oss med dusch och liten smörgås, skulle ju ladda batterierna.Ringde Huddinge som meddelade att de hade FULLT alltså ingen plats längre kvar för oss. Chocken kom och vi fick meddelande att åka till Danderyd istället.
Jahah in i bilen och sedan bar det av.
Alicia var kvar hemma då farmor och farfar sov hos oss vilket ju var jätte jätte bra.
Klockan började närma sig 7 på morgonen och köerna hade startat men det gick riktigt bra ändå, skönt.
Väl framme så hade värkarna avtagit, typiskt kände jag.
Vi fick ett rum på en gång och där la de mig på ctg kurva och även kollade mina sammandragningar.
De satte "namnlapp" på mig och sa att du kommer inte härifrån utan en bebis. Oj vad skönt det kändes.
Sen satt det igång.....
Värkar och åter väkar, andas andas andas (oj vad less man var på att andas hela tiden).
De satte en "ballong" i mig som skulle hjälpa mig att öppna mig. Efter nästan 3 timmar åkte den ur och då var jag öppen 4 cm. Oj vad dessa 3 timmar var jobbiga för jag andades och andades utan nåon annan hjälp.
Sedan blev det lustgas, oj vilken vän det blev. Är glad för det eftersom jag inte var vän med den när Alicia föddes.
Nu äntligen kunde jag ta det lite "lugnare" när värkarna kom.
Detta höll jag på med i över två timmar och då började de sedan bli för jobbigt. Då blev det epidural och det gick jätte bra att ta.
Den skulle ju fyllas på i jämna mellan rum men en gång när det fylldes på kändes det jätte konstigt för den hjälpte liksom inte. Sa till Peter att ska det vara så här är det ingen mening att ta någon epidural.... det visade sig sedan att ett "filter" hade lossnat så den dosen tog aldrig... suck en timmme med extra smärta....
Som tur var så löste det sig till nästa omgång.
Sådär höll jag på i flera flera timmar och öppnade mig sakta sakta.
Hade hunnit byta till sista barnmorskan av 3 när något hände.
Hjärtljuden på Elin började gå ner och en läkare tillkallades. Jag var då öppen 10 cm och kände mig redo att börja krysta trodde jag.
Ack nej, jag fick medicin för att stanna värkarbetet så att Elins hjärtljud skulle gå upp då de låg på 50 (ligger normalt på 145). Det gjrode de tyvärr inte utan det blev då in akut till operationen och akutsnitt, igen... 
Så jobbigt att ytterligare en gång ligga där utan känsel och tusen läkare och sköterskor runt omkring mig. 
Elin var ute på 3 minuter klockan 22:15. Peter och Elin försvann till barnläkaren, mig fortsatte de operationen på som tog nästan 1 timme.
Peter kom in med Elin så jag fick pussa på henne innan de gick iväg och jag åkte på uppvaket.
Jag var helt slut och sov som en stock i en timme. Sedan kom mina älsklingar till uppvaket. Där var vi ytterligare en timme. Man vill ha mig på bevakning för att se ifall alla värden är bra och att jag kan röra på benen innan de släpper mig vidare.
Därefter fick vi åka till BB och avdelning 16. Det var så skönt att komma hit.
Här har vi nu legat sedan i fredagsnatt och nu är det söndag. Elin mår bara bra och jag börjar repa mig efter operationen.
Just nu längtar vi snart ihjäl oss efter Alicia... men hon har det bra med farmor och farfar. Stort tack till dem som hjälper oss.


Äntligen har Alicia blivit stora syster

till Elin:







Två mycket stolta 2 barns föräldrar ; )